Senaste inläggen

Av Lisa Hillbom - 5 november 2010 17:57

Efter det där inlägget, så borde typ någon tipsa Ingvar Kamprad, sen borde han sponsroa mig med ett fett stort IKEA kök. Ett bondkök där jag och barnen kan kladda loss ordentligt. Med gott om plats?


Vem mejlar Ingvar?

Av Lisa Hillbom - 5 november 2010 17:49

Här skulle det ligga ett fint kort, på Sagas mess från köket. Men kameran kaikade ur, så ni får hålla tillgodo utan.


Iallafall så har Fröken hjälp mig att laga mat idag. Ett tips från coachen till alla er som har små matvägrare. Låt dom vara med och laga maten! Det blir rörigt som fan, kladdigt överallt och smuts över hela golvet. Oftast behöver man även sanera barnet ifråga efteråt. Men det är en annan femma.


Det roliga när barnen är med, är att dom blir intresserade. Dom tycker att det är roligt. Dom fattar att fiskpinnar inte alltid behöver komma ur en kartong, som man köpt på Ica. Dom vet hur en fiskfilé ser ut. Och känns. Och i vilken ordning man lägger den i mjöl, ägg och ströbröd.


Dom vet hur man gör hamburgare. Hur köttfärsen känns i händerna, när man blandar smeten.


Dom vet att bröddegen måste jäsa. Eller vila en stund, som det heter här hemma.


Och det bästa av allt. Vet ni vad det är? Oftast, när dom har vart med och kladdat, så äter dom som hästar! Dom vet exakt vad dom äter, hur det såg ut före, vart det kommer ifrån. Det finns såklart grejer som barnen inte kan vara med på. Och då är det så. Men oftast går det att fixa till något.


I värsta fall kan dom väl göra sallad eller nåt. En skärbräda med en disktrasa under, och en kniv. En bra kniv. Ingen slöpelle, då är risken att dom gör illa sig ännu mer. Kanske till och med idé att inhandla en bra kniv, i lagom storlek. Titta inte, för då blir du bara nervös. Dom fixar mer än du tror.


Vet ni att det finns bröd som man jäser 90 minuter, sen öser man på mjöl på bakbord, på med mjöl på degen, plattar ut, sen kär i små ojämna bitar. In i ugnen i tio minuter. Hur perfekt är inte det för kidsen? Du kan till och med göra degen dagen före, med kall vätska, och jäsa i kylen. Bara att platta ut lite, grädda, sen har ni nybakt bröd till frulle.


Släpp in barnen i köket. Annars kommer dom aldrig tycka att det är roligt med mat. Låt dom känna, smaka, lukta, titta, peta, rysa och allt annat man kan tänka sig. Dom suger i sig fakta. Dom vill lära sig.


Det mest idiotiska du kan göra då, är att säga att det inte finns något dom kan göra, och att du inte ha tid.


Nu väntar disken. Den får man alltid ta själv.

Av Lisa Hillbom - 5 november 2010 16:22

Att jag är en sucker för låttexter, det är ju old news för er som hängt med i bloggen ett tag. Vet att ni inte är så himlans många nu, men det känns ok. Nästan bättre. För ni som läser nu, är antagligen uppriktigt intresserade, och läser för att ni bryr er. Inga snokare. Kanske bara är naivt av mig att tro det. Men jag väljer att tro så ändå.


Låttexten är iallafall snodd från Vimmelmammans sida. Hanna Hedlund har skrivit. Skulle kunna länka till bloggen, och uppträdandet med en kille som hette... Oskar, kanske. Men helt ärligt. Läs texten och njut av den istället. För uppträdandet var... mnja... Inte sååå hiskeligt bra. Njut av dessa vackra ord istället.



Du kommer resa dig och gå, kommer lära dig mitt namn. Det kommer tidvis att bli kallt och åskan kommer att gå. Men jag ska gnugga dig varm, och jag ska viska ditt namn. Du ska somna i min famn.


Vi kommer älska dig då.


Det kommer att bli tjat, och vi kommer säga nej. Du kommer smälla i dörrar och skirka: Jag hatar dig! Det blir många hårda ord när du sätter oss på prov, för att se om vi står kvar.


Vi kommer älska dig då.


Och så kommer det en dag, när någon sliter ditt hjärta itu. Du gråter på ditt rum, och vi undrar; vad gör vi nu? För den tröst som vi vill ge, den vill du inte ha. Du kommer vända dig bort, du kommer att be oss gå.


Och vi, vi kommer älska dig då.


Du växer och blir stor, och en dag är du längre än jag. Hittar någon annanstans att bo, det är tyst, ditt rum står tomt. Vi ställer in nåt gammalt skräp, och blir sittandes en stund och tänker tillbaks.


Vi kommer älska dig då.


Men det kommer alltid finnas dom, som vill sätta dig på plats. Och dom som vill tala om att du är ingenting värd. Men då minns du vad vi sagt, och du vet att dom har fel. Du kommer inte höra på. Du kommer vända dig och gå.

Och vi ska följa dina spår, vi vill veta vad du gör och hur det går. Och sen efter några år, sitter vi barnvakt så ofta vi får. Och vi är stolta, kan du tro. Stolta som få, när vi ser dig med de små.


Vi kommer älska dig då.


Och så en mörk och kulen höst, när din far är gammal och din mor är trött. Då tar du dig tid, kommer över någon Söndag med en flaska vin. Du gör vinter i vår trädgård, medan vi sitter och ser på, sen äter vi en bit.


Vi kommer älska dig då.


Jag lägger handen mot din kind. Mina läppar mot din panna. Och jag viskar några ord som du inte kan förstå. Men som kommer att skydda din ändå.


Annars då. Jo. Det rullar på. Som vanligt. Vi åker till Falun en gång i veckan nu. Och Linus gör framsteg. Känns otroligt skönt! Vi jobbar, river badrum, lagar lite mat och sover mellan varven. För att hitta ny energi att koka makaroner dagen efter. Eller nåt!


Nästa vecka ska iallafall jag och mina syskon bli bjudna på konsert av Farsgubben! Ska bli himla härligt, måste jag säga! Euskefeurat. Men ingen i hela världen mer än vi vet vad det är, så det spelar ingen roll. Men för oss är det viktig musik. En del av vår barndom. Och vi blir nog alla tre alldeles paralyserade när vi hör Tankar På Nattgammal Is. Det ser vi fram emot mycket. Kanske skulle man ta semester på Fredagen där... Bara vara hemma och mysa lite. Tål att tänkas på.


Nu ska jag iallafall panera lite fisk. Sen blir det filmkväll! Toystory!

Av Lisa Hillbom - 22 oktober 2010 14:13

Jag har många kusiner. Mest på min mammas sida. Vi ses inte jätteofta. Väldigt sällan, faktiskt. Alldeles för sällan.


Och dom gånger vi ses, så kommer det alltid vara... fel. Konstigt. För någon fattas. Kommer alltid fattas.


Lilla Johan. En av alla mina fina kusiner. Han försvann från oss i Augusti 2007. En olycka, på hans moped.


På en sekund förändrades världen för så många människor.


Jag minns allt från det dygnet. Från den sekunden telefonen ringde, jag valde bort samtalet för det var alldeles för sent på kvällen. Sov ju nästan. När det ringde igen, ett par sekunder efter. Den sekunden jag fattade att nåt har hänt.

Jag minns allt. Alla känslor. Jag kan blunda och se allt framför mig. Omtumlande, overkligen och orättvist.


En olycka berör så himla många människor. En mamma och en pappa. En mormor och en farfar. En moster. En bästa vän. En flickvän. En hel skola. En hel by.


Och någonstans tycker man att barn - för det är fasiken det dom är - borde lära sig. Alla dessa småpojkar, som tror att dom är odödliga. Vad är det för en gen i deras hjärnor som uppenbarligen är ur funktion? Varför lär dom sig aldrig, aldrig, aldrig?


I natt har det vart en olycka, och en 16 årig pojke är allvarligt skadad.


Samtidigt som jag blir otroligt ledsen - jag är ju själv mamma - så kan jag inte låta bli att bli förbannad. Jag blir förbannad, för det är så jävla onödigt! Jag blir förbannad för att jag har själv en son!


Och jag vet inte ens vad jag vill ha ut av det här inlägget... Mer än att det är alldeles fruktansvärt.


Till Linusen. Finaste korven. Lyssna på mamma nu:


När du blir en större pojke, så ska du vara försiktig. Du ska förstå hur skört ditt liv är. Du ska förstå att allt kan vändas uppochner på en sekund. Du ska förstå, veta och tänka på att vi älskar dig. Att vi alltid kommer att vänta på dig. Din stol vid köksbordet kommer alltid stå tom, tills du kommer hem och ska äta din kvällsmat. För du ska alltid komma hem. Hel.


Du måste alltid komma hem, hel.


 
Av Lisa Hillbom - 22 oktober 2010 14:08

Nu tror jag att jag har kommit på det. Kläckt idén för upplägget på den här bloggen.


Jag vill inte lägga ner den. Ibland så har jag ett sånt enormt behov av att ventilera. Men bara ibland. Och då kanske det blir långa inlägg. Kanske lite djupare.


Däremellan så kanske jag inte har så mycket att säga. Vardagen rullar på liksom. Inte så mycket spännande att förtälja. Då kanske det inte blir tre inlägg om dagen.


Som sagt. Bloggen kommer vara kvar. Men kanske användas mer sparsamt. För min egen skull. Jag avsäger mig inlägg som att idag har vi ätit korv och makaroner. Hejdå.


Det är inte intressant. Och då skriver jag för er. Förstår ni skillnaden? Jag skriver inte för att lätta på trycket, utan för att jag känner att jag borde.


Idag har det hänt en sån grej. Så jag måste lätta på trycket. Men det är så viktigt. Så jag gör ett nytt inlägg, banne mig.

Av Lisa Hillbom - 18 oktober 2010 14:49

Världens finaste barn.


     


Är dom inte alldeles fantastiskt vackra, så säg mig.


Jag vet att jag är dålig på att blogga just nu. Det händer stora saker i mitt liv. Bra grejer. Som jag kommer dela med mig av, tids nog. Men det är sååå svårt att dra till en rolig blogg, när något viktigt händer, som man inte riktigt är redo att dela med sig av.


Svårt. Men jag ska försöka bli bättre här iallafall.


Förkylningen har förhoppningsvis släppt taget. Saga går fortfarande på hostmedicin, annars skulle hon inte kunna sova alls. Linus är grön i näsan. Men så är det. Jag har ju turen och förmånen av att få vara på samma ställe som mina barn hela min arbetsdag. Så jag har ju lite koll själv också, faktiskt.


Måndagen är avklarad. Tisdag i morgon, och besök av arbetsmiljöverket, på jobbet. Är ju skyddsombud. Ska bli spännande... eller nåt. Hrm.


Sen kör det ihop sig helt, eftersom jag jobbar till fem, och Jocke är på kurs i Ludvika till 15.30 Och Saga ska vara på vattenlek 16.10 Hur tusan vi ska få hiop det har jag inte den blekaste om. Men det får ju lov att lösa sig. Sen blir det Söderbärke för hela slanten, eftersom det är kompetenshöjning på Onsdagen. Dagis stängt, med andra ord.


Och vi mattanter ska få åka på studiebesök. Spännande. Vi ska till Måltidens Hus i Grythyttan. Ska bli otroligt spännande.


Sen Torsdag och Fredag. Sen var det visst helg igen. Otroligt...


Har precis gått igenom räkningar och sånt. Fy fan. Vilken bajsmånad. Anticimex, Radiotjänst, Bredband, Dagiskort... Flera tusen extra, mot en vanlig månad. Surt sa räven.


Nä. Plocka ur diskmaskinen, kanske sätta på en tvättmaskin, plocka fram lite kläder till i morgon, tömma ur Sagas mulleväska, göra i ordning Linus Knytteväska. Så ser min dag ut.


Vi avslutar med lite svampplockning med Mamma.

Av Lisa Hillbom - 15 oktober 2010 21:28

Vi avrundar med ett totalt nystädat hem, lite rödvin och ett par ostkrokar.


Mer än så kan man väl inte begära. Samtidigt, tittar vi på idol, och emellan varven tömmer Jocke min dregelhakklapp efter att Olle vart i bild. Jesus. Vissa har Det.


Annars brukar ju min grej vara gamla gubbar. Vilket Jocke tycker lite mindre om. Jan Eliasson, Ernst... Jag kan göra listan lång. Väldigt lång. Sist råkade jag nämna nåt om Rolf Porseryd (osäker på stavning). Då tyckte Jocke att det var dags att lägga ner.


Jocke, jag vet att du läser. Släng in en snärtig liten kommentar någon gång. Ett par ord av ren kärlek... *retas*


Iallafall så har vi ju vart hemma hela veckan. Förkylda. Trötta. Gröna i näsan. Ni vet karusellen som går nu.

Igår hittade vi ett fynd på nätet. Ett ett år gammalt ekbord, med sex stolar för 1500 kr i Västerås. Vi kunde inte låta bli... Och jag erbjöd mig att vi skulle försöka lämna iväg barnen, och jag och Jocke kunde åka själva.


- Näää... det behövs inte. Jag ringer farsan.


Sen åkte han. Och jag väntade.Och funderade.


Han är nog fan lite trött på mig, slog det mig sen! Kan det vara möjligt? Näää... Inte va?


Nu fortsätter Idol! Hejja Olle!

Skapa flashcards